På flera byggarbetsplatser har smittspridning varit ett stort problem den senaste tiden. Facket står handfallna och kan bara se på medan klustersmittan sprids som en löpeld hos medlemmarna. En av de stora anledningarna till att det är så svårt att begränsa smittan sägs vara att många underentreprenörer saknar kollektivavtal och använder utländsk arbetskraft som bor trångt med många andra. I och med avsaknaden av kollektivavtal hos många underleverantörer finns heller ofta ingen möjlighet till ersättning för den som blir sjuk, vilket lägger press på den anställda att ändå gå till jobbet, trots smitta, för att ens kunna ställa mat på bordet.
Att vi behöver utländsk arbetskraft för att kunna möta de stora ordervolymerna och hålla samma höga byggtakt är ingen hemlighet. Problematiken ligger i att upphandlingarna nästan alltid vinns av den entreprenör som kan erbjuda lägst pris men det ställs inga krav på arbetsmiljö och trygghet för arbetstagarna. I vissa fall skrivs detta in i entreprenörernas anbud som då lovar goda anställningsvillkor men det följs sällan- eller aldrig upp. Ansvaret ligger hos samhället som måste börja ställa krav och hos våra politiker som måste se problemet och arbeta fram en lagändring i form av regelbundna kontroller och/eller tydligare krav vid upphandlingar.
Problematiken med dåliga anställningsvillkor för utländsk arbetskraft har länge varit känd inom byggbranschen men någonting som samhället i stort och inte minst, politikerna, har blundat för. Under pandemin som nu fortsätter att bre ut sig i stora delar av världen har man inte längre råd att fortsätta blunda. Smittspridningen som pågår kommer att beröra hela samhället. Det är inte svårt att föreställa sig vad som händer när ett tiotal personer, som alla saknar ekonomisk trygghet vid sjukdom, bor tillsammans på en liten yta och någon av dessa smittas.